Men det är helt och hållet mitt eget fel. För mycket god mat och för lite träning är en dålig kombination om man vill nå nytt PB. Om det dessutom är över 25 grader varmt blir det ju inte lättare att springa.

Men - jag fullföljde i alla fall loppet och det är jag nöjd med.

Jag hade ju hoppats på att nå maratondistans, men efter ett par timmar insåg jag att det skulle bli svårt och efter halva loppet förstod jag att det var snudd på omöjligt. Men istället för att ge upp och sakta ner bestämde jag mig för att ändå göra mitt bästa och att hålla humöret uppe.

Nästan 100 varv hann jag i alla fall med, runt runt runt på Södermalms IP här i stan. Knappt 40 km på 6 timmar, så snabbt gick det inte. Jag kvalificerar mig absolut in i klubben Team Snigel.

Ultralöpare är de absolut trevligaste idrottsmänniskorna som finns och alla peppar och hejar på varann. Det gör att man kan stå ut fast det gör ont i hela kroppen. 

Eftersom det var så varmt var jag noga med att dricka bra, men däremot så glömde jag att äta. Lite choklad och en Piggelin var det jag fick i mig så kanske var det därför jag blev lite klen efter målgång. Tunnelseende och brus i öronen är nog inte riktigt bra, men efter en mugg med salta chips och nötter hämtade jag snabbt igen mig. 

 


Nästa gång ska jag vara mer förberedd och då, då jäklar, ska jag nå den där magiska gränsen...